I går satt jag på ett café och det kom in en mamma med sin dotter i cirka 7-8-årsåldern. När de skulle välja fika så sa mamman att dottern absolut fick beställa en bulle, men att hon själv var ”för tjock för en”.
Kanske sa hon det lite skämtsamt, men det gör inte saken bättre.
Om vi ska försöka jobba på en framtid där våra döttrar (och söner) ska slippa kroppsångest och ätstörningar så är det dags att sluta att berätta att du tänker på vikten, är för tjock eller berättar hur många kalorier saker innehåller (har tidigare skrivit om en liten pojke som stolt rabblade för sina föräldrar hur lite kalorier det var i en sallad jämfört med pommesfrites…).
Jag är ingen expert, men jag kan ju faktiskt bara använda mitt sunda förnuft här:
• Mat ska vara kul för barn – inget ångestladdat. Det är din uppgift som förälder att se till att det blir så.
• Sluta vara kritisk mot din egen kropp. Säg inte att du bantar, klaga inte över sånt som du är missnöjd över. Barnet behöver inte ha sån information! Inte vill man att ens barn ska ta efter och vara missnöjd med sin kropp – tvärtom!
• Sluta kommentera andras kroppar och utseenden när du är med barnet. Att barn snappar upp mer än man tror vet ju alla päron.
Om du är missnöjd med din kropp – ja, då är ditt problem. Inte ditt barns.