Igår var jag på ett spa i Mumbai och av någon anledning kändes det inte läge att vara naken i bastun och duscharna – även om det bara kvar kvinnor på avdelningen. Så jag körde med bikinin. Sen när jag kom ut från bastun möttes jag av att en amerikansk naken tjej stod och berättade för två indiska kvinnor om sina silikonbröst. Hon visade stolt upp dem och sa att de skulle hålla i ungefär tio år innan hon skulle bli tvungen ”att byta ut dem”. Och de två kvinnorna tittade fascinerat på hennes väldigt stora bröst och den ena sa: ”You look like a model!”.
En väldigt bisarr scen. Och jag kände mig inte bara obekväm utan även väldigt pryd som var klädd i bikini bland det här gänget som stod och diskuterade den här tjejens köpta bröst.
Ungefär som när jag bodde ett år i Österrike (1999-2000) med min expojkvän. Han spelade proffsbasket där och ibland drog vi på spa – med hela hans basketlag. Och ja, där är man helt obrydd när det kommer till nakenhet… Så att dela bastu med cirka 15 basketsnubbar – varav kanske tio var helt nakna. Ja, det var lite mycket för ögonen. Speciellt när killen på 2,07 meter reste sig för att hämta vatten för att sedan hälla vatten på aggregatet. Alla kvinnor i bastun blev tysta just den stunden – hur gubbsjukt det än låter…
Det känns som att alla tror att vi svenskar är så bekväma med nakenhet – men är vi verkligen det? Jag känner mig faktiskt rätt obekväm i stället för att tryggt strosa runt naken i en bastu eller dusch…
Samtidigt vill jag ju inte vill att nakenhet ska vara något konstigt, men jag är fasen inte bekväm att visa varken fittis eller mina bröst för främlingar, om jag ska vara ärlig.
Är det jag som är pryd?
Jag trodde faktiskt inte att jag var det.