I ett tidigare inlägg skrev jag att jag måste tänka över flera saker innan jag tar beslutet om att ens försöka få ett barn till.
En av anledningar är ”kommer jag att orka ta hand om ett barn helt själv?”.
Och genast dyker det upp en kommentarer i stilen ”varför ens skaffa barn överhuvudtaget?” – något vi alla bloggare på mama får höra så fort vi uttrycker att något är jobbigt.
Jag är så trött på den meningen. Så otroligt trött.
För vem är det jag ska orka för? Jo, mig själv, Lilo och den lilla personen som kanske kommer att komma in i vår familj. Jag måste ha ork för oss!
Är inte det en jätteviktig fråga att fundera över?
Jag vill vara en tillräckligt bra och glad mamma, menar jag ju! Och jag vill må bra och ha energi för mina barn!
Det känns som att vi mammor inte får uttrycka oss som vi vill utan att någon ska berätta för oss hur vi ska vara – att vi inte förtjänar att vara mammor för att vi ifrågasätter allt som kommer med mammaskapet.
Låt mammor få uttrycka sig utan att få höra: ”Varför ens skaffa barn?”.
Kan vi morsor bara stötta varandra istället för att vara taskiga mot varandra? För en sak hur vi ju alla gemensamt:
Vi vill att våra barn ska vara så lyckliga som möjligt.