Undersökningen då i Köpenhamn… Ja, den var lite speciell. Jag tror att jag hamnade hos en person som inte var så rutinerad med just ultraljud.
Ni vet när man stoppar in den där staven, det kändes nästan som att hon inte vågade stoppa in den djupt utan rörde runt ganska lång tid precis innanför och sa: ”Jag hittar inte den ena äggstocken”.
Och genast började jag då katastroftankarna komma typ ”Va, kan en äggstock bara försvinna? Då kan man ju inte få barn!”.
Men sen kallade hon in en läkare som satte in staven där den skulle vara och såg genast mina äggstockar och började räkna äggen: fem på ena sidan och sju på andra. ”Det ser fint ut”, sa hon.
Sen tog jag en massa jäkla blodprov – liggandes. Alltid liggandes. Min sprutfobi är inget jag är stolt över, men bättre att ligga ner än att svimma (har hänt ett par gånger).
Så nu är det bara att vänta på resultat. Och om allt ser bra ut så: heja lilla familjen Leone!