Nu har det gått en vecka sedan missfallet och jag känner mig starkare. Jag tror att det var bra att jag bara tillät mig själv att vara ledsen och inte bara skjuta sorgen åt sidan.
Nu fokuserar jag på allt jag tycker om mest i livet: Lilo, mina nära vänner, äta god mat och försöka att ha ett lugn kring mig.
Ikväll preppar jag för en alldeles egen kväll med pizza, lösgodis (herregud så mycket godis jag har ätit den här veckan) och Girls.
Jag klurar fortfarande på hur jag ska göra, om jag ska fortsätta min inseminationsresa och i sådana fall när. Just nu känner jag mig mest rädd för att behöva uppleva allt det här igen. Jag är inte riktigt redo att starta om igen…
Någon som läser min blogg som har varit med om ett missfall efter en inseminering? Hur gick tankarna?