Jo, jag har som jag skrev i förrgår gått igenom en mängd gamla bilder – och återigen slås jag av tanken – kommer jag aldrig att få ha en bebis igen?
Det som gör mig mest sorgsen är egentligen att jag aldrig har hittat någon att skaffa många barn med, att det inte bara skett naturligt och tidigare i mitt liv. Men för att vara ärlig, tvåsamhet är inte för alla, och för mig har det faktiskt aldrig riktigt fungerat. Och inseminationsresan, missfall – att gå igen om allt detta igen och på egen hand… Det skrämmer mig för mycket fortfarande. Jag vill vare en glad mamma till Lilo, det är viktigast i mitt liv.
Det är bara att jag hade föreställt mig livet med en massa kids runt mig. Flera små Lilos liksom. Och – Lilo, herregud vad jag känner mig blessed att ha just henne som min dotter. Hon är bara så rolig att vara med. Konversationerna vi har ibland alltså… Hon är så lillgammal, nyfiken, tuff, ärlig och busig. Det bästa jag gjort.