Och hur härligt jag än tycker det är att två människor funnit varandra så kan jag inte låta bli att känna mig lite utanför. Jag är nu den enda i mitt kompisgäng som är singel och jag har aldrig ens varit i närheten av en förlovning.
Och på senare tid har jag inte ens lyckats med en dejt.
Jag är inte bitter, men jag kan inte låta bli att vara svartsjuk på alla som får uppleva tvåsamheten som så härlig att man måste slå sig samman i en stor kärleksfest som ett bröllop.
Någon som känner igen sig?
Ibland kan sociala medier verkligen få en att känna sig EXKLUDERAD.
Jag.