Det är många som frågar mig var jag står i barnfrågan just nu – om jag ska fortsätta min resa till att skaffa ett barn till.
Och jag har faktiskt inte bestämt mig än. Missfallet tidigare i år gjorde att jag fick kalla fötter. Tänk om något värre än så händer mig eller ett barn i magen? Jag vågar inte utsätta Lilo för något som får henne att känna sig som att hon kommer i andra hand. Låter det begripligt?
Jag tänker att det får bli som det blir. Och med det sagt vill jag också säga att jag absolut inte är intresserad av att skaffa barn med någon som inte vill ha barn. Att dejta i den här situationen är nästan omöjligt för mig (ni förstår hur skraj någon blir när de googlar på mig) och det förvånar mig att män 1) ens tror att man vill ligga med dem för att man ses på en dejt 2) tror att jag vill skaffa barn med vem som helst 3) inte också tar ansvar för att skydda sig ordentligt.
Jag kommer aldrig att skaffa barn med någon jag bara dejtar. Aldrig. Om jag ska ha ett barn till så kommer det att vara med någon jag verkligen kan se som pappa – och som vill bli förälder tillsammans med mig. Eller genom en donator på egen hand.
Taco hej.