Är det inte märkligt att begreppet ”parmiddagar” fortfarande existerar? Att man utesluts ur sällskap för att man inte har en partner… Det är ju helt galet!
Jag har aldrig förstått det där med att par hänger med par. Varför vill man inte bara hänga med vänner och bekanta för att man gillar dem? Vi snackar hela tiden om hur viktigt det är för våra barn att tänka att det är coolt att vara unik och att vi gillar olika, men det är vi vuxna som lever efter massa gamla normer som är vansinnigt förlegade.
När jag har middag är alla välkomna – oavsett vad de har för status: singlar, par, de som har barn, de som inte har barn… Jag har middagar för folk jag gillar, inte pga hur de lever – det är ju helt absurt att bjuda in efter det!
Taco hej.