Tror ni på karma? Jag gör det. Och ofta tror jag att jag får sona för saker jag utsatt mina ex för (ja, otrohet) och att det är därför jag har sån otrolig otur i kärlek. Men snart borde karman vara på plats igen, jag känner att jag är en person som förtjänar kärlek och jag är inte samma osäkra person idag som jag var då.
Det har gått fem dagar på 2018 och redan har jag fått användning av mitt nyårslöfte ”inte lägga tid på killar som tar mer energi än de ger”. Igår bestämde jag mig för att lägga ner det som jag trodde var början på ett fint förhållande. Det visade sig att jag trodde mer på oss än vad han gjorde och jag kommer aldrig att kämpa för att övertala någon som inte är där – som inte ens kan se mig som en person att dejta (men ändå vill vara ned mig?). Och så var det tydligen. Jag känner mig så naiv som trodde mer.
Och det här att inte ens få känna sig dejtbar. Det är en ganska sorglig känsla som klart sätter sig på självförtroendet. Men även om det just nu känns som jag har en liten kniv i mitt hjärta så håller jag mitt huvud högt – och jag fortsätter att göra det 2018.