För någon månad sen så var jag och Lilo i en lekpark bredvid oss tillsammans med en annan mamma från förskolan och hennes två barn. Helt plötsligt hör vi en duns och ser att en farbror har ramlat och på något sätt dragit med sin rullator över sig. Han har jätteont i benet och jämrar sig för fullt.
Vi försöker att lyfta honom så försiktigt vi kan för att sätta honom på en bänk cirka 10 meter bort. Under den här tiden passerar det många människor, de flesta män. Ingen stannar för att kolla läget, ingen försöker att hjälpa till när vi lyfter farbrorn.
Till och med våra barn, två fyraåringar alltså, kommer fram för att hjälpa till (de tycker också att situationen är superspännande. Speciellt när han jämrar: ”Åh nej, inte framför barnen och allt!” och får tårar i ögonen).
Vad krävs egentligen för att få folk att hjälpa till? Jag fattar fan ingenting. Jag skulle aldrig kunna leva med mig själv om jag blundade för situationer där jag förstår att min hjälp är behövlig. Tänk om folk bara går förbi min mamma så där om något skulle hända henne!
Och nej, man behöver inte utföra hjältedåd och riska sitt eget liv, men de stora män som passerade oss utan att en stanna till skulle behöva en liten dos av Mamoudou Gassamas, 22, kurage och medmänsklighet. Har ni inte sett det här klippet så gör det! Sån hjälte.