Tänk hur många år jag har haft mens och ändå inte alltid fattar att jag har PMS, ingen allvarlig sådan men det är som att jag känner mig så otroligt känslig, ångestfylld och lättpåverkad av ALLT typ.
Speciellt när man inte känner sig helt hundra och mensen träffar en som jäkla blixt och skapar en ytterst oskön hormonfest i kroppen.
Fy fan vad jag lider med er som har PMDS (visste du att ungefär tre till fem procent av alla som har mens har just PMDS) och endomtrios, jag är ändå skonad.
Aja, nu drar jag till gymmet och försöker att träna och basta mig fri från mensjäveln. Men först: bulle och latte på Pascal.
