Okej, jag fegade… Klippte topparna, men fick en ny, ljusare, nyans. Men hur mycket friskare ser mitt hår ut? Ehhh, som ett nytt hår.

Johanna, som jag klipper mig hos, är SÅ jäkla grym på att fatta vad man vill. Och jag gillar att hon är så ärlig över vad hon tycker passar en och inte.

Eh, jo, lite skillnad från innan (nedanför)…

Och jag måste bara tipsa om den bästa håroljan som man även kan ha i torrt hår: (mer info + köplänk) Diamond Oil Glow Dry från Redken. Så grym, Jag brukar köra två pump efter att ha tvättat det och tillsätter ett pump, i torrt hår, för att få glans när det behövs. Den är superlätt och gör inte håret så fett som andra oljor kan göra.

Jo, jag gillar att fira kärlek. Självklart. Kärlek är asmäktigt. Men… Alla hjärtans dag. Jag känner bara: suck…

Det är som att bara under en dag på året ska alla par hylla varandra för att de ”måste”. Så oromantiskt! Och det här kan vara första året jag har en parter på just alla hjärtans dag (om man nu inte räknar med mina tidiga förhållanden för typ 15 år sedan).

Men jag vill inte fira dagen med min partner för att ”det är så det ska vara”. Dessutom vill jag att mina singelvänner ska ha en härlig dag utan att känna sig exkluderade. Så jag och min kompis Ninna bestämde oss för att ha en tjejmiddag (både för singlar och för de som är upptagna) just den dagen.

Kärlek handlar om vardagliga saker för mig: att se varandra, att stötta varandra, att hjälpa varandra, att bekräfta varandra. Kanske låter det larvigt och klyschigt, men jag tar och ger hellre små bitar av kärlek varje dag än att tänka: ”oj, det är alla hjärtas dag, jag måste visa att jag älskar min partner genom att köpa sexiga underkläder, en parfym eller rosor! Panik!”.

Och alla ni som är i parrelationer – ha inte parmiddagar, ha MIDDAGAR. Helt plötsligt kan det vara du på andra sidan. Låt alla vara välkomna – oavsett om de har en partner eller inte. Taco hej.

View this post on Instagram

Varsågod, ett tips till alla par: Alla gillar middag – oavsett om man har en partner eller inte 🙋🏽‍♀️ #bjudin #singlar #parmiddag #otrend

A post shared by Annika Leone (@annikaleone) on Nov 15, 2017 at 2:28am PST

Ni som har följt mig här vet kanske hur jag känner för Victoria’s secret – den mest omoderna underklädeskedjan som jag tycker bidrar till kroppshets och skeva kroppsideal då de bara har en typ av kropp som de använder: supersmal. Inget diversity-tänk där inte, fast det är 2019… Kolla bara på den här bilden från ”Young & Sexy”-serien… Spyr av bara namnet – ”ung och sexig”?! Wtf?

Alltså, jag skäms över VS:s gubbsjuka, deras ideal och att de inte bara tänker om och förstår hur de kan påverka unga tjejer! Tänk om de kunde inspireras lite mer av de här här märkena:

Chromat.

Savage X Fenty.

Aerie.

Taco hej. Nu går jag och äter en kanelbulle.

Det här med att hitta ett matställe att gå till med barn… Det är faktiskt inte det allra lättaste i Stockholm. För tyvärr är det många som tycker att barn inte är självklara matgäster. Och nu menar jag inte bara på kvällen, utan även på helgerna då man vill gå ut och bruncha tillsammans med sina småttingar.

Därför: Här hittar du en lista på 12 guldkorn, som jag gjort för just mama, i Stockholm där barn är självklara gäster – samtidigt som du som förälder blir glad och nöjd över meny och ställe!

Listan är har ställen över hela stan, och här har jag tagit ut mina och Lilos favoriter från Södermalm, där vi hänger mest:

Cykelcafé Le Mond
Lika väl cyklisternas favoritcafé som barnens. Här står nämligen smarriga belgiska våfflor på den fasta menyn. Och på helgerna finns flera smarriga brunchalternativ som amerikanska pannkakor och smashed avocado toast.

Adress: Folkungagatan 67
Öppettider, helgbrunch: kl 10.30-15.30
T-bana: Medborgarplatsen

Älskade traditioner
Hej våffelparadiset! Matvåfflor och söta våfflor – på det här härliga retrocafét finns ALLT i våffelväg. Och dessutom: milkshakes to die for!

Adress: Södermannagatan 42
Öppettider: Helgöppet, kl 9.00-18.00
T-bana: Skanstull

The Border
McDonald’s i alla ära, men som vuxen vill du kanske ha en burgare gjord med lite mer kärlek. På de här två barn- och plånboksvänliga amerikansk/texmex-ställena hittar du riktigt smarriga burgare och burritos (bra vegoalternativ) samt ”Nanny burger” och goda milkshakes till barnen. Och barnen är alltid välkomna här!

Adress: Rutger Fuchsgatan 3/Hantverkargatan 36
Öppettider, helger: kl 11.00-22.00
T-bana: Skanstull/Rådhuset

Andra söderfavoriter (att ta med barn till): Urban Deli, Pane Vino, Primo Ciao Ciao, Bokslukaren, Vurma, Kaferang.

En sak som jag ofta tänker på är hur vi människor är dåliga på att lyssna på våra instinkter. Precis som djur känner vi ju också av massor av saker, men jag tycker ofta att vi slår bort de instinkterna/känslorna alldeles för snabbt.

Det kan handla om en sån enkel sak som att kroppen berättar för en vad man behöver. Ett larvigt exempel, men jag AVSKYR frukt. Alltså avskyr. Ser ingen som helst glädje med att äta ett äpple om det inte ligger rullat i socker och kanel i en smulpaj.

Och apelsiner? Neeej, aldrig! Men häromdagen när min sambo kom hem och såg och hittade apelsinskal i köket så utbrast han: ”Va, äter du apelsiner? Mår du bra?”.

Det sjukaste är att jag inte ens reflekterat över att jag ätit frukt, men jag inser att min kropp verkligen behövde c-vitaminer.

Hur som helst – jag tycker att den här grejen är så cool: 

Många kvinnor känner ett behov att slicka på sina nyfödda bebisar. Precis som djur gör. Och det är tydligen en helt normal instinkt. Orsaken till att djur gör det är att tydligen bland annat för att inte andra rovdjur ska känna doften av den nyfödda bebisen och för hjälpa till att stimulera deras första andetag.

Inga konstigheter alltså!

Jag försöker att komma ihåg hur jag kände när jag fick Lilo (på bilden). Minns inte om jag ville slicka på henne, men däremot så ville jag pussa på henne hela tiden och ta in hennes doft. Och ha hennes hud mot min. Och det vill jag fortfarande!

Så om du får denna instinkt när du fött – varför inte testa!

Så här på Alla hjärtans dag tänkte jag bjuda på lite kärleksklyschor och så kallade ”visdomsord”…

(Den här texten kan du även läsa i senaste numret av mama med Charlotte Perrelli på omslaget)

Älskar du dig själv? Om ja – vad bra! Då är du värdig ett förhållande.

Och du som inte älskar dig själv då? Sorry, du förblir singel…

Bullshit. Så klart. Men ändå är det klyschiga “visdomsordet” högst levande. Jag pratar om klassikern: “Du måste älska dig själv innan du kan träffa någon”.

Skulle en person som inte älskar sig själv inte vara värdig kärlek? Inte värdig att bli älskad? Der är ju absurt att sprida sån kärleksdynga!

Jag är visserligen ingen relationsexpert, tvärtom har jag misslyckats med de flesta av mina förhållanden, men det är Michael Larsen, som just jobbar som relationscoach. Han skriver så här på sin blogg: “Du måste inte älska dig själv först! Du måste inte vara i ett förhållande för att vara någon där allt är som det ska. Om du bara visste hur många självhjälpsböcker och coachingråd som skapat känslor av otillräcklighet. Du måste ingenting! Inte ens vara lycklig”.

Hur bra? Du måste INGENTING. Det om något tycker jag är ett bra visdomsord att sprida vidare.

Och kärlek kan ju faktiskt göra att man tycker om sig själv mer. Om min partner tycker att jag fantastisk och älskar mig så blir ju jag starkare av det. Jag har upptäckt flera sidor hos mig själv som jag älskar – genom andra människor som tycker om mig.

Även Cecilia Salamon, som är journalist och författare till den bra boken “Fuckboy – praktisk handbok i konsten att dejta”, dissar samma visdomstjafs: ”Jag skulle vilja ändra det till man måste LÄRA KÄNNA sig själv innan man kan älska någon annan’. Det är nog få personer som går runt och älskar sig själva hela dagarna, vanligare än nog att man accepterar sina brister – men älskar dem? Det har jag svårt att tro!”.

Jag älskar inte mig själv i alla lägen, och jag tycker att det är helt rimligt att inte göra det. Men jag har aldrig sett det som ett hinder för ett förhållande. Istället har jag alltid varit lívrädd för att älska någon och därmed ta risken att bli sårad. Så är det ju med kärlek – man måste lägga en stor jäkla insats som man kan förlora. Men om man inte spelar kan man ju aldrig kamma hem storvinsten. Klyschigt? Jag vet…

Mitt gymkort på SATS har precis gått ut. Och när jag väl funderade över om jag skulle förnya det eller inte så slog det mig hur jag faktiskt känner när jag är där: rätt obekväm.

För varför går man till gymmet egentligen? Jag går dit för att träna. Enbart. Men jag tycker att miljön omkring är rätt osoft. Alltså inte lokalen eller de som jobbar där utan alla narcissister som gör att det inte längre känns kul att träna. 

Vi kan börja i omklädningsrummet med alla kvinnor som älskar att strosa runt så att ingen kan missa att de köpt ett par nya tuttar. Gäsp.

Det känns faktiskt som att många på gymmet är mer där för att visa upp sig än att faktiskt träna. 

Som tjejen som har stylat sig för att gå till gymmet och lägger fler blickar på sin egen rumpa och säääxy outfit än en hantel. 

Eller killen som inte kan slita blicken från sina biceps så att han inte ens ser att det är folk som VÄNTAR på honom att bli klar med maskinen.

Eller yogatjejerna, som äter sig mätta på typ äpplen, som stönar som att de har sex samtidigt som de tittar på sig själva i spegeln.

JAG ORKAR INTE! 

Att träna på SATS känns som att man är på en föreställning. Jag vill bara träna i en vanlig jäkla tisha, svettas, duscha, klä på mig och gå. Jag vill inte behöva uppleva en show av uppmärksamhetskrävande kvinnor och män som tänker mer på att vara sexiga än att faktisk gå dit för att köra hårt.

Nej, nu ska jag leta efter ett gym där folk tränar för att de vill just TRÄNA. Taco hej. 

Igår gjorde jag äntligen en operation jag dragit mig för att göra jättelänge. Vad man först trodde var en en cysta i höger kant bredvid ögat visade sig vara en muskel som helt pajat. Troligen av en gammal basketskada när jag fick en rejäl armbåge i ögat.

1. Innan operation. Lite nervös, men mest för dropp och sprutor eftersom jag har fobi för det…

2. Klar! Lite groggy bara… men mest av att ha fastat så länge. Nu har jag en hel muskel förhoppningsvis!

3. Kylmask på för svullnaden…

Dagen efter… Ser inte så snygg ut. Bli inte rädda om ni ser mig ute. Tycker för övrigt att det känns lite jobbigt att gå ut så här…

Jag tänkte att jag ska förklara ännu mer vad jag menar med att jag inte står ut med alla ”visa-upp-sig-känslan” på gymmet.

Så här. Det finns inga frizoner för oss kvinnor kvar. Var vi än går, var vi än tittar, så möts vi att av reklam, sociala flöden, tidningsomslag där kvinnokroppens ständigt pressas till att bli snyggare, sexigare, smalare…

Jag är SVINTRÖTT på detta!

Jag skulle vilja att gymmet (SATS är där jag har tränat) var en frizon utan att behöva tänka på hur man ser ut. Men det är det inte för mig. Gymmet har istället blivit som ett osunt instagramkonto som jag själv inte skulle följa. Det känns som att det läggs mer vikt på att man ska vara sexig än vad det läggs på vikt att faktiskt lyfta.

Det finns en frizon kvar för oss kvinnor. EN ENDA. Vilken? Jo – badhuset! Där står vi i blandade åldrar, men alla olika kroppar och bara ÄR. Och bara får vara. Och det är precis just därför min kommande bok (utkommer i början av april) handlar om det. Och för att bjuda in barnen till den här heliga frizonen.

Det bästa stället du kan ta med ditt barn till om du vill att hen ska uppleva kroppspositivism är just badhuset. Barn behöver få uppleva verklighetens kroppar på RIKTIGT.

Hoppas att badhusen förblir en frizon.

Det har varit lite dålig uppdatering här. Har haft en lite dipp. Jag är ju tyvärr än sån där känslomänniska som har dippar och toppar när jag helst bara skulle vara mer ”jämn”.

Och är jag inte inte i rätt fas är det jättesvårt för mig att skriva något här och låtsas som att allt är ”hunky dory” när det inte är det.

Men Lilo gör mig alltid glad. Och mat!

Och riktigt bra ”comfort-efterrätt” för mig är Churros (friterad munkdeg). Går ju liksom inte att ogilla. Och det är faktiskt inte så svårt att göra hemma (de på bilden är från The Border).

Jag har testat att göra Zeinas churros som jag tycker har ett bra recept som du hittar HÄR.

Vad kör du för comfort food? Och visst känns allt bättre efter riktigt GOD kolhydratsfull mat (sallad är inte tröstande för mig)?

Var går egentligen gränsen om vad man får skämta om?

Min humor är allt annat än korrekt, jag går över gränser ofta, det vet jag. Men det finns en genre jag inte tycker är speciellt kul att skämta om: barn som far illa. Jag ser ingen som helst humor i att skämta om det. Eftersom många barn far illa dagligen, överallt, och barn inte kan försvara sig så blir det bara osmakligt. För mig.

En som tagit sin ”humor” till en ny nivå är Stefan Larsson (tidigare hallåa på TV4) som har instakontot @stefansinstagram. Att skjuta ett barn, är humor för honom.

Innan du klickar på den här länken så vill jag säga att det är en ”sketch” där ett barn blir ihjälskjutet. Jag tycker att det är superosmakligt.

Stefan själv, som får en massa kritik på hans insta, säger så här:

”En liten tanke med klippet är kanske att just börja fundera, kan man skämta om allt? Det är 13-årsgräns för instagram och det är föräldrarna som ansvarar och godkänner deras konton, inte jag. Precis som på övriga platser i livet. Biografer, youtube, reklam osv osv. Om vi ska börja bygga in oss själva i små lådor för att inte riskera att någon får någon hemsk idé av vad vi gör…då kan vi lika gärna lägga ner allt. Om vi, relativt friska, ska göra oss sjuka, för att nån annan kanske skulle få en idé om att göra något…jag tycker DET låter mer osunt. Men, jag är inte facit, jag kan ha fel, jag spelar ibland våldsamma tv-spel, tittar ibland på läskiga filmer och komedier där man ‘drar ett ämne till sin spets’, men det har inte gjort mig till någon våldsam person i verkliga livet för det. Hej.”

Vad tycker du – ska man kunna skämta om allt?

Jag har verkligen kompisar i alla åldrar. Jag tänker faktiskt inte ens på ålder när det kommer till vänner eller när jag möter nya personer jag vill umgås med. Men häromdagen slog det mig att jag typ är den enda av dem jag hänger med som inte är i familjebildandet.

Alltså jag önskar att jag hade möjligheten att få ett barn till, men med tanke på min ålder så är chanserna små. Även vid IVF.

Och det är nästan så att jag kan känna ett visst avund för att min kropp inte längre ”är där”. Jag är ju liksom fortfarande småbarnsförälder!

Självklart är jag SÅ tacksam att jag har Lilo, och även att jag fått en bonusdotter i mitt liv, men det kan ibland kännas ledsamt att tänka att man förmodligen inte kommer att ha en bebis till. Kan liksom sakna bebis-Lilo så mycket även om jag uppskattar att hon blir äldre.

Jag kanske bara ska skaffa en hundvalp?

En massa saker slår mig när jag ser ”Trolljägarna” på TV3 där de konfronterar människor som tar sig friheter att bete sig som cirka as på nätet.

Under min tid på Expressen så fick jag ta emot jäkligt mycket skit. Ibland helt befogad. Ibland helt obefogad. Det obefogade kom oftast från kränka män som kommit till den låga punkten i livet då man hotar med våld, och framför allt sexuellt våld.

På senare år har jag haft en och annan manlig dåre som känt sig kränkt över att kvinnor ens finns, men det mesta hatet har har tyvärr kommit från kvinnor som haft ett osunt intresse att straffa en = mig i det här fallet. Som bland andra ”BM”, ”Syster S” och ”Mallan” (jag har gjort om deras nicks här för att inte hänga ut dem).

Där har de här personerna suttit och eldat upp sig bakom sina skärmar genom att vara anonyma. Eller ja, de har nog trott att de varit anonyma, men en mejladress och nicks lämnar fler spår än man kanske anar (grattis till graviditeten ”Mallan” och hoppas att jobbet går bra ”Syster S”. Och ”BM”, ditt ex hörde av sig och ville berätta om sin historia med dig).

Men vet ni vad det mest galna är? Att en av dem som faktiskt varit som mest hatisk mot mig faktiskt bor mittemot mig. Alltså mittemot! Vi pratar om cirka 30 meter mellan våra lägenheter. Hon skulle i princip allts kunna se in i min lägenhet då hon bor på en parallellgata där vi delar bakgård fast med en staket mellan. Fattar ni hur sjukt det känns?

Och vet ni vad jag önskar? Att om NI (jo, ni vet vilka ni är) skulle träffa mig, i exempelvis matbutiken, är att ni skulle våga säga alla era åsikter ni har om mig till mig personligen. Jag välkomnar faktiskt det, skulle vara så intressant att få höra… mer om mig? Jag kan bjucka på en kaffe!

Jag tänker så här – allt man tycker anonymt ska man också våga säga irl till personen man riktar det mot. Annars är man bara en extremt liten människa. MEN – jag tror STENHÅRT på karma. På riktigt. Slutligen så kommer karma att bita dig i röven om du betett dig som ett as. Så enkelt är det. Jag har själv blivit biten av karman när jag varit asig. Men jag har ALDRIG varit anonym i mina handlingar. ALDRIG. För övrigt är hat extremt osunt att känna, tror jag.

Tack och hej och ha en trevlig helg!

Kl 07.10

Lilo: Mamma, får jag boxas med din rumpa.

Jag: Ja, du kan göra det när jag borstar tänderna.

Lilo: Jaaa! Boom! Baaam! Det är det bästa jag vet. Din rumpa är så gooosig. Och mjuk. Jag ska också ha sån rumpa när jag blir gammal.

Kl 16.30

Lilo: Menåååååååååh, måste du komma och hämta mig NU? Jag ska ju precis ha en föreställning för Lovisa. Du får vänta på mig. Eller, har du nån present till mig?

Jag: Va? Varför skulle jag ge dig en present idag?

Lilo: För att du är så bra presenter! Kan jag få snacks istället för present?

Jag: Vad för snacks?

Lilo: Bulle. Eller glass.

Jag: Det är inte snacks…

Lilo: Okej, då tar jag presenten i stället.

Kl 18.00

Jag: Lilo, kom och ta en dusch.

Lilo: Men jag har ju redan duschat!

Jag: När då?

Lilo: I förrgår.

Jag: Jag vill helst att du ska duscha en gång om dagen.

Lilo: Men alla mina tatueringar då? Hur skulle du känna om dina tatueringar försvann?

Jag: Men jag har ju riktiga tatueringar.

Lilo: Det är orättvist! Jag vill också ha riktiga tatueringar. Du har lovat mig en rosa orm på armen.

Jag: Ja, när du fyller 18. Typ.

Lilo: När fyller jag 18?

Jag: Om 13 år.

Lilo: Hur länge är 13 år?

Jag: Typ om 5000 dagar.

Lilo: Yeeeeees! Tack mamma.

RIDÅ.

Igår satt jag och min sambo och åt lunch på vårt lokala sushiställe vid Medborgarplatsen. Vi sitter precis vid fönstret, intill ingången till stället och ser en kvinna parkera sin barnvagn med bebis, på andra sidan glaset, och gå in – utan bebisen. Sen ber hon oss hålla ett öga på barnvagnen (inte bebisen?) och går in restaurangen för att hämta sin mat. Det hela kanske tar 3 minuter.

Jag ogillar att skamma mammor, men jag måste ändå säga att jag tycker det är märkligt att lämna sin bebis på så sätt – och dessutom lägga ansvaret på två personer hon inte ens känner?

Det är väl bara att rulla in vagnen även om det är trångt? För er som känner till Medis så vet ni också hur många människor som passerar gatorna där kring hela tiden. Och det är en ganska stökig plats. Men även om det var en lugn plats?

Nej, kanske är det jag som är extra hönsig? Men jag har aldrig lämnat Lilo obevakad på så sätt.

Och aldrig heller överlåta ansvaret för mitt barn på någon annan jag inte känner.

Lilo älskar att läsa. Jag skulle säga att böcker går före padda och godis och hon är så intresserad av att skriva och prata om ord. Det känns så klart jättebra för mig eftersom jag jobbar med just tidningar – och nu även böcker. Och vi har infört en ny grej hemma hos oss som vi kallar för Läslistan. Det är helt enkelt de böcker vi ska läsa framöver och i den ordning Lilo vill att vill ska läsa dem.

Lilos boklista

(Innehåller köplänkar, kostar ej något att klicka så klart!)

1. Handbok för superhjältar: Del 1
   Superpeppig bok, speciellt för tjejer, och så snygga illustrationer. Ett måste i bokhyllan tycker både jag och Lilo.
2. Pokalurigt
   Lilo har älskat den boken länge sedan den kom ut. Mycket charmig och gullig med fantastiska illustrationer av Lovisa Burfitt.
   
3. Bara rumpor
   Jo, men om du frågar författaren själv så är det här en riktigt fin, rolig och viktig bok (som släpps i början av april)! Och det bästa är att Lilo älskar den.
   
4. Spindlar och spöken
   Den första delen i serien Spökhuset som är precis sådär lagom läskig så det ”kittlas i magen” (säger Lilo).
5. Frallan och kärleken
   Den tredje av de roliga ”Frallan”-böckerna som Lilo gillar oerhört mycket. Den här gången möter hon kärleken.
   

Det finns saker som ALLA måste sluta säga till mammor (läs KnivLisas lista här). Vilka är dina värsta kommentarer?

Här är mina tröttaste kommentarer som folk sagt till mig, speciellt under det första året med bebis:

”Njut av varje sekund!”

Oh ja, det är uuuuuunderbart med sömntortyr, bajsinferno eller mjölkspya cirka 90 % av dygnet. Tralalalalala!

”Men ni är ju inte ALLS lika”

Nej, kanske inte – men du är jättelik din unges marsvin.

”Ska du skaffa ett syskon nu?”

Absolut, jag kissar fortfarande på mig när jag nyser så det blir enkelt att ploppa ut en till på en gång!

”Sov när bebisen sover”

Jo, jag ska försöka sov-sväva när jag är ute och går med vagnen…

”Jaha, du ger ditt barn ersättning”

Jaha, du tycker att jag ska låta mitt barn svälta, eller? Eller vill du själv testa att försöka pressa ur lite mjölk ur mina bröst till ditt kaffe?

Ibland är det oerhört skönt att ha en helg helt utan planer. Det enda vi har gjort är att köra fredagsmys (obligatoriskt när man har en 5-åring?), kolla på mellon med kompisar och bara tagit det lugnt. I lördags var vi förbli mama-market och jag köpte nya kläder till Lilo för så bra priser (märkeskläder med 30-70 procent rabatt).Här är jag och Lilo hos Gardner & the Gang och handlar av mäktiga morsan Therese Alshammar (som gjort en kollektion tillsammans med märket).Vi köpte en liten turban från Mixed Grill Banjul (som tyvärr har pausat sitt märke just nu).Den här svarta byxdressen (skönaste materialet som Lilo vill ha på sig varje dag) shoppade vi inte på mama-market utan den är från I dig denim (köplänk).

Jag måste säga att jag knappt kommer ihåg mitt första år med Lilo. För att från att gå till en person som behöver 7-8 timmar sömn för att fungera till att snitta kanske 3-4 timmar, i olika omgångar, i nästan ett år påverkade mig enormt mycket. Lilo ville ALDRIG sova på dagen. Och vaknade cirka en gång i timmen under natten.

Hade man inte varit så kärleksboostad av oxytocinet (närhetshormonet) så hade jag gått under.

Men efter att Lilo fyllt cirka ett år började hon sova desto mer vilket jag är så jäkla lycklig för (hon sover hela nätterna igenom). Men om det hade fortsatt?

En som det fortsatte för är småbarnsmamman Mirijam som en dag kollapsade och fördes med ambulans till sjukhuset. Efter en lång medicinsk utredning slog läkarna fast att hon led av sömnbrist. Du kan läsa en artikel om henne HÄR där hon berättar: 

– Det finns ju en miljard självhjälpsböcker som handlar om hur du ska ha svalt i sovrummet, vad du ska äta, vad du ska undvika att äta, hur du ska träna och när. Men för småbarnsföräldrar som blir väckta ändå, finns det liksom ingenting. Det finns ingen tröst, inga goda råd. Bara en klapp på axeln.

Jag tycker att vi borde prata mer om vad sömnlösheten gör med oss mammor. Ja, jag säger mammor eftersom det oftast är vi som är föräldralediga den tuffaste tiden.

Och jag säger bara, om du är där just nu, en småbarnsmamma som känner att du är på väg att tappa det pga sömnbrist, du genomgår något som kan kan liknas vid tortyr. Jag har faktiskt gjort en artikel om just det där en ett forskningsteamet kom fram till att effekten av att bli väckt fyra gånger under en natt motsvarar endast fyra timmars sömn, även om man får sova sju timmar totalt.

Något att tänka på.

Jag fick en fråga på mitt instagram om vilka serum jag tycker är bäst så jag tänkte tipsa om mina budgetfavoriter.

Jag älskar serum eftersom det är en fuktbomb för huden. Och serum tränger längre ner i hudytan än en creme. Jag växlar lite mellan att ha serum under cremen på dagen eller på natten. Jag har flera favoriter men jag tänkte tipsa om tre produkter som också är schysta mor plånboken.

SERUM – 3 BUDGETFAVORITER

(Det här inlägget innehåller länkar till köp och mer info om produkten)

1. För bra lyster
Jag har testat den här produktserien i snart en månad och är imponerad över resultatet. Serumet som innehåller C-vitamin och hyaluronsyra (en slags sockerart som binder vatten och bildar en geléliknande substans) – och den ger verkligen lyster! Lumene Glow Boost Essence, ca 280 kr (20 % rabatt just nu)

2. Åldersförebyggande superfukt
Okej, den här kostar lite mer, men den är verkligen en av mina favoriter: återfuktande, åldersförebyggande, med hög koncentration vitaminer, antioxidanter och fettsyror. Gör huden så mjuk.  BioDefence Multi-Action Youth Serum, Estelle & Thild, 429 kr (40 % rabatt just nu)